Den synergistiska effekten av organiska tenn- och pulverkalciumzinkstabilisatorer i polyvinylklorid (PVC)

Den synergistiska effekten av organiska tenn- och pulverkalciumzinkstabilisatorer i polyvinylklorid (PVC):

Organiska tennstabilisatorer (tiolmetyltenn) är en vanlig typ av PVC-värmestabilisator. De reagerar med surt väteklorid (HCl) i PVC och bildar ofarliga oorganiska salter (som tennklorid), vilket förhindrar ansamling av HCl och minskar nedbrytningen och gulfärgningen av PVC-material.

Pulverkalciumzinkstabilisator är en blandning av kalcium- och zinksalter, vanligtvis tillsatta i form av fint pulver till PVC. Både kalcium- och zinkjoner har förmågan att stabilisera PVC. Kalciumjoner kan neutralisera de sura ämnen som produceras i PVC och bilda stabila kalciumsaltföreningar. Zinkjoner reagerar med väteperoxid (HCl) i PVC för att bilda ofarliga oorganiska föreningar och förhindra ackumulering av HCl.

När organiska tenn- och pulverkalciumzinkstabilisatorer samexisterar i PVC kan de främja varandra och förbättra förmågan att behandla HCl. Organiskt tenn kan ge ytterligare neutraliserande förmåga att bryta ner mer producerad HCl, medan pulveriserade kalciumzinkstabilisatorer kan ge mer kalcium och zinkjoner, vilket ytterligare förhindrar ackumulering av HCl. Genom denna synergistiska effekt kan organiska tenn- och pulverkalciumzinkstabilisatorer förbättra den termiska stabiliteten hos PVC-material, förbättra deras livslängd och prestandastabilitet.

Det bör noteras att mängden och andelen organiska tenn- och kalciumzinkstabilisatorer måste anpassas rimligt enligt de specifika kraven och användningsmiljön för PVC-produkter, för att uppnå bästa synergistiska effekt. Samtidigt är det nödvändigt att uppmärksamma säkerhets- och miljöfrågor under användning för att undvika negativa effekter på människors hälsa och miljön.